Jag är så glad just nu, MEN jag är livrädd att allt bara ska falla och jag måste plocka ihop bitarna igen.. Det känns som om allt går lite för bra.. Jag ska flytta in i min drömlägenhet med min drömman.. Är det kanske det här som kallas för livet och det är nu man verkligen får allt?? Ska tänka lite på det!!! Sov gott alla!!


/Caroline

Hejsan svejsan!!

Nu har jag bytt jobb, just nu kommer hela min tid gå åt mitt jobb som oplanerad livsnjutare tillsammans med min andra hälft Helena! Våran första vecka har börjat galet bra! Och då vill jag några gånger understryka GALET!


Vi startade i måndags.. Bussen till Stockholm skulle avgå från Oslo S 08:50, klockan 09:30 vaknar jag och inser att FAN vad jag har försovit mig.. Ringer Helena och talar om att hon ska vara påklädd och klar när jag duschat.. Vid 11 tiden satt vi på bussen mot tusenfryd och E 18 med ett stort rosa plakat med stora svarta bokstäver som bildade våran destination Stockholm! En taxi färd till fel väg, en vänlig turk som erbjöd oss en varsin plats i bilen till turkiet och resten av resan i en snigeltaxi med en Pakistanier och en Svensk så hade vi äntligen nått slutdestinationen!!


Väl framme inser vi att vi missat båten med 40 minuter!


Några timmar senare har vi hunnit boka tåg till Eskilstuna för att ha en sovplats (tack bästa Eliya) och en ny kryssning bokad!
Dagen efter inser vi klockan 16:55 att vi är påväg att missa vårt tåg till Stockholm igen! Med 1 sekunds marginal slängde vi oss på tåget så vi hann med vår båt!


Båtfärden kan man i kort sammanfatta finska män i träskor och bondlurkar!
Med andra ord INTE vad vi förväntat oss.. Så besvikna som vi kände oss tog vi saken i egna händer då vi fortfarande var ombord på båten bokade vi en ny kryssning.. Denna gång med Viking line!


Med massa hjälp av min bästa syster lyckades vi hitta ett "billigt" vandrarhem eller nja snarare bastu som vi bodde på! Klockan 11:00 skulle vi vara ute ur rummet, 10:55 flyger båda två upp ur sängen och slänger ner alla saker i väskorna och kastar in nyckeln till rummet och springer till duscharna för att piffa till oss för en HELDAG i storstan tills nästa kryssning avgick!!


Efter ett antal timmar runtom på stan och ett klädombyte vid bussen senare var det dags att kasta ankar än en gång! Denna gång med ett mer lyckat avslut!!
Resan beskrivning lyder desperata psykopater, prickiga korvar, heffaklumpar, møkkamænn, hubbe bubbe, rökning av tamponger, antal liter alkohoool och absolut klockrena pensionärer.


Nu ca 10 timmar senare sitter vi halvvakna på mcdonalds i Karlstad och väntar på bussen som ska ta oss hem till våra egna handdukar och lakan! Ska bli helt underbart att få bära med mig katten hem och lägga mig för att sova fram tills 14:30!! 
Var god att inte använda mitt nummer innan dess!!



Bilder kommer när jag har mer än en halv vilande hjkärncell!!


/Caroline

Du är inte trasig så länge det bara är på insidan!
Håll det kvar där!!


/Caroline

Bli aldrig blodgivare.. Det kan leda till dödsångest!!
Jag var och skulle lämna prover idag och så kollar dom blodtryck, frågar massa frågor och allt såg bra ut.. Tills man sätter sig i blodstolen!!
Nej du lilla gumman ditt hb är så lågt att du får inte bli blodgivare just nu, du måste gå till läkaren.. Så babblar hon på en massa, jag var i chock efter att hon sagt läkaren (läkarskräck) så hörde inte ett ord efter det.. Hon skrev en lapp och bad mig kontakta min fastläkare..


Väl hemma duschar jag och fixar, ser att jag har ett missat samtal kollar på eniro vem som ringt och det var sjukhuset jag lämnat blod på tidigare.. Så jag tänker direkt jag har aids och kommer dö så ringer upp för att få min dödsdom!
- Överläkare blablabla Oslo univeritetssjukhus!
- ja hej ni hade ringt till mig?!
Jag presenterade mig inte och läkaren säger..
- Ja är det Caroline  B Olsson?
Då var det nära till tårar..
Så berättar han att mina blodvärden var extremlåga och att han ville försäkra sig om att jag kommer gå till läkaren och om jag inte får tag på min fastläkare ska ringa tillbaka till honom och komma dit!!
Han säger att det inte behöver vara något farligt men eftersom det är så långt under normalt så måste jag gå till läkaren direkt.. För mig som har sån brutal skräck för läkare hade han lika gärna kunnat säga du är död imorgon!!

Så för såna som är lika töntiga som mig, bli inte blodgivare!!
Jag lovar att uppdatera er om min dom när jag varit hos min mördarläkare!!!


/Caroline

Jävla k*k ångest söndag!
Ja man får faktiskt ha dåliga dagar, efter 100 bra så kommer en helvetes dag!!
Jag hatar att må dåligt och att tänka på ALLt..
Jag vill bara dra för gardinerna, krypa under täcket, slå på sorgsen musik och ligga där tills jag är glad igen! Jag har en sån dag där jag saknar allt! Jag saknar min älskade familj och mina älskade vänner..
Det är en sån dag där jag hellst av allt bara skulle vilja vara hemma för en sekund!


Missförstå mig inte, jag älskar mitt liv här.. Jag trivs så bra och jag har absolut inga planer på att flytta hem.. Men ibland kan jag sakna allt jag har hemma och då är det svårt att vara så långt ifrån!
Missa saker som jag mer än allt annat skulle vilja vara med på..
Det är svårt att ha sina älskade på olika ställen och i olika länder!!


Nu ska jag lägga mig på golvet, skrika och gråta.. Sen resa på mig och hoppas att jag mår så sjukt mkt bättre än vad jag gör nu!!!





/Caroline

Jag var i Istanbul i somras!
Det var en stad jag aldrig någonsin kommer släppa ur mitt hjärta!
Jag älskade att hata varje sekund jag var där! Jag ville bara bort, ville bara försvinna därifrån!
Men när jag stog där utanför lägenheten jag kallat mitt hem i en vecka med packad resväska ville jag inget hellre än att gå in, packa upp och stanna för alltid...
Det var svårt att vara där, det var svårt att förstå och framför allt så är det bara svårt!!


När jag kom så kände jag mig bara rädd för allt som skulle komma allt jag inte visste!
Att jag skulle bo hemma hos okända människor som pratade för mig ett helt okänt språk och levde en helt okänd livsstil.. Dom levde en religion!


Jag kan bara tänka tillbaka nu och vara tacksam för att dem lät mig komma in i deras liv.. För aldrig någonsin har jag blivit så omhändertagen och fått så mycket känslor av människor som inte känner mig..
Jag kunde inte prata med någon av de jag bodde med, de jag träffade, nej i princip ingen.. Men dom lät mig komma in i deras liv, dom skrattade med mig och framför allt dom kände allt med mig!!
Det är en av de finaste veckor jag haft och jag kan bara tacka för att jag fått lära känna varenda en av de underbara människor jag träffade där! De kommer alltid finnas med mig...
Och jag VET att jag kommer träffa dem igen!!


Men det jag skulle skriva om egentligen var hur lätt vi har det i sverige, norge, finland jaa här!!
Vi kan ta på oss en tubtopp, korta shorts och bara gå vart vi vill!
Jag kan kliva upp på morgonen och åka och bada, gå till affären eller bara gå en tur ensam..
Jag har aldrig sett det på det viset innan istanbul.. Har aldrig tänkt på hur enkelt jag har det egentligen..


En utav orsakerna att jag inte gillade istanbul, var att jag som tjej inte kunde göra vad jag ville!!
Jag kunde inte ta på mig skorna och ensam gå till telefonkiosken som låg 5 minuter ifrån lägenheten.. Jag var tvungen att ha någon med mig och inte bara någon utan en kille.. Det gjorde mig rasande..
Att jag inte kunde ta på mig ett par korta shorts eller en klänning som var ovanför knäna utan att hela stadens blickar var riktade mot mig.. När min väns kille gav henne arga blickar för att han ansåg hennes klänning för kort och hon bytte.. Eller när någongs fru lagar mat för att hennes man vill ha..


Aldrig någonsin i hela mitt liv har jag känt sånt raseri inombords...
Jag ville bara skrika och tala om hur fel allt var.. Men allt eftersom tiden gick insåg jag att det finns en kärlek där som vi här aldrig någonsin kommer få uppleva.. Det har inte att göra med om jag går med en kort klänning eller om jag lagar mat till min man... Det är kärleken inom släkten som är det fina, det som gör allt värt det!
Att bo hemma hos folket i istanbul är något jag aldrig hade fått uppleva utan Serivan och jag kommer alltid vara tacksam!!
Jag saknar det!!





/Caroline

Allt jag trodde på försvann!!


/Caroline

Jag har inte skrivit på länge, jag har inte haft motivation..
Mitt liv har bara varit ett streck.. Har inte orkat ta itu med varken upp eller ner!
Nu när jag för första gången står ensam, MÅSTE jag ta itu med alla känslor som jag tidigare bara sopat bort och låst in så långt in i hjärtat jag bara förmått mig till!!


Jag är rädd varje gång jag går in, stänger dörren och låser! Jag vet att jag är ensam!
Helt ensam med allt som finns där, det skrämmer mig.. 
Det gjorde mig livrädd!!
Men sen jag kom tillbaka har jag känt en lättnad av att äntligen veta att jag kan må skit!!
Jag kan gråta, skratta, skrika jag kan göra det mina känslor får mig till..
För jag vet att jag inte behöver dela mina känslor med någon annan än mig själv när jag inte vill.. Det här är det bästa jag kunde gjort!


Jag vet att alla känslor jag har instängda och som varit instängda länge inte bara kommer försvinna, men det kommer vara skönt att veta att jag kan känna allt jag vill känna!!
Det här kommer bli det bästa året någonsin!!



Det här är året kommer jag göra allt för att ta vara på varje sekund, minut och timme!!
Det här är vårat år <3



/Caroline

Ja idag får ni en svensk rubrik!!
Jag håller på att stressa ihjäl mig själv, har nog aldrig under mina 21 år i livet varit närmare en hjärtingfarkt!!
Eller en hjärnblödning?
Who knows!!


Jag ska åka på söndag, PÅ SÖNDAG!!!
Hur ska det här gå, jag har inte packat en enda sak i en enda väska..
Förresten så har jag inte ens letat på väskorna än, det här är vad jag kallar dummare än dummast!!
Faaan!!!
No motivation, what so ever!!!


Jag känner för att gå ut ikväll och sväva runt i min bubbla fylld med ångorna från starksprit!!
Slippa känna, slippa se bara vara för några timmar...
Men oavsett om bubblan tar mig bort i några timmar så står den där och knackar hårdare än aldrig förr när jag måste återvända till verkligheten..
Faan vad det här suger!!


/Caroline