HJÄLP!?!?!
Allt bara faller bort, jag faller bort!
Det känns som att när allt börjar ordna sig, när jag börjar leva igen så är det något som tar tag i mig och drar mig neråt...
Under sådana här tider så är det enda jag vill att tänka på allt som vart, det förflutna som aldrig kommer komma tillbaka.. Men det finns sådana underbara tider som jag önskar att jag kunde ta tillbaka för att ta vara på bättre än jag gjort, det finns så mkt jag skulle gjort annorlunda om jag kunde ta tillbaka tiden...
Det gör mig så ont att jag inte kan ta tillbaka det som vart och inte göra saker bättre, det finns så otroligt många människor som jag sårat och som jag bara skulle vilja förklara för hur mkt de betyder för mig...
Allt var inte bra förut, men vissa tider förr har varit så obeskrivliga...
Det kallas ovärderligt!
Jag har för några dagar sen börjat umgås med en människa som påminner mig så otroligt mycket om tider från förr...
Spontana promenader, bara umgås, allt bara är, inget som är pressat...
Jag vet att jag blir så mycket lättare att vara med när jag är runt omkring en sådan människa, men varför är jag såhär...
Varför sitter mina ord så långt in, varför kan jag inte bara spotta ut dem??
Jag vet att jag är jobbig att leva med, att det är svårt när jag har sådana här perioder...
Den här perioden som vart nu har vart från början av sista året på gymnasiet alltså har det inte vart lätt att leva med mig det senaste året, men jag kan inte förklara...
Allt jag behöver är tid och människor som ger mig plats, som inte pressar mig...
Det sista året har nästintill vart sorg, ångest och panik...
Min Madeleine vart är du?!?!
Guuud det känns som att våran tid är förbi, den hade ju knappt börjat...
Utan dig hur ska allt gå, ska VÅRT liv sluta här???
Jag vill vara där för dig när dina tårar rinner, när du behöver någon att sitta hos, när du behöver mig <3
Älskade lilla ängel, hur ska det här sluta..
Varför kan du inte bara sitta här nu och säga att allt kommer bli så jävla bra att du alltid kommar att finnas här och att jag alltid kommer att finnas hos dig?!?!
Jag har såå stora problem, jag har tagit mig vatten över huvudet...
Duu betyder så otroligt mycket, men är jag det du vill ha?!?
Jag vet inte om jag klarar av att vara den du vill ha, det kommer bli så pressat varje gång jag mår såhär...
Guud du och jag, allt har vart underbart till och från men när allt blir såhär så ser jag att jag sårar dig och det vill jag inte..
Du betyder för mkt, och förtjänar bättre!
Det är såå otroligt mycket vi måste prata om....
Mina tankar och min ångest tar så stor plats i mitt liv =(
Varför är det såhär???
Jag kommer ihåg när du satt hemma hos mig och skrev sanningen kommer alltid ifatt oss, lögnen är bara tillfällig... Kommer aldrig glömma vår tid tillsammans vännen <3
Men det som var är förbi och kommer aldrig åter...
Men du ska vet att du alltid kan komma till mig och en stor del av mitt hjärta stannar alltid hos dig!
Nej usch nu kan jag inte skriva något mer, stackars människor som måste läsa allt mitt klagande...
Hat bra!!
Lev dagen som om den vore din sista!
Lillebror <3
/Caroline
Älskade lilla ängel <3
Jag och lillebror <3
Det känns som att när allt börjar ordna sig, när jag börjar leva igen så är det något som tar tag i mig och drar mig neråt...
Under sådana här tider så är det enda jag vill att tänka på allt som vart, det förflutna som aldrig kommer komma tillbaka.. Men det finns sådana underbara tider som jag önskar att jag kunde ta tillbaka för att ta vara på bättre än jag gjort, det finns så mkt jag skulle gjort annorlunda om jag kunde ta tillbaka tiden...
Det gör mig så ont att jag inte kan ta tillbaka det som vart och inte göra saker bättre, det finns så otroligt många människor som jag sårat och som jag bara skulle vilja förklara för hur mkt de betyder för mig...
Allt var inte bra förut, men vissa tider förr har varit så obeskrivliga...
Det kallas ovärderligt!
Jag har för några dagar sen börjat umgås med en människa som påminner mig så otroligt mycket om tider från förr...
Spontana promenader, bara umgås, allt bara är, inget som är pressat...
Jag vet att jag blir så mycket lättare att vara med när jag är runt omkring en sådan människa, men varför är jag såhär...
Varför sitter mina ord så långt in, varför kan jag inte bara spotta ut dem??
Jag vet att jag är jobbig att leva med, att det är svårt när jag har sådana här perioder...
Den här perioden som vart nu har vart från början av sista året på gymnasiet alltså har det inte vart lätt att leva med mig det senaste året, men jag kan inte förklara...
Allt jag behöver är tid och människor som ger mig plats, som inte pressar mig...
Det sista året har nästintill vart sorg, ångest och panik...
Min Madeleine vart är du?!?!
Guuud det känns som att våran tid är förbi, den hade ju knappt börjat...
Utan dig hur ska allt gå, ska VÅRT liv sluta här???
Jag vill vara där för dig när dina tårar rinner, när du behöver någon att sitta hos, när du behöver mig <3
Älskade lilla ängel, hur ska det här sluta..
Varför kan du inte bara sitta här nu och säga att allt kommer bli så jävla bra att du alltid kommar att finnas här och att jag alltid kommer att finnas hos dig?!?!
Jag har såå stora problem, jag har tagit mig vatten över huvudet...
Duu betyder så otroligt mycket, men är jag det du vill ha?!?
Jag vet inte om jag klarar av att vara den du vill ha, det kommer bli så pressat varje gång jag mår såhär...
Guud du och jag, allt har vart underbart till och från men när allt blir såhär så ser jag att jag sårar dig och det vill jag inte..
Du betyder för mkt, och förtjänar bättre!
Det är såå otroligt mycket vi måste prata om....
Mina tankar och min ångest tar så stor plats i mitt liv =(
Varför är det såhär???
Jag kommer ihåg när du satt hemma hos mig och skrev sanningen kommer alltid ifatt oss, lögnen är bara tillfällig... Kommer aldrig glömma vår tid tillsammans vännen <3
Men det som var är förbi och kommer aldrig åter...
Men du ska vet att du alltid kan komma till mig och en stor del av mitt hjärta stannar alltid hos dig!
Nej usch nu kan jag inte skriva något mer, stackars människor som måste läsa allt mitt klagande...
Hat bra!!
Lev dagen som om den vore din sista!
Lillebror <3
/Caroline
Älskade lilla ängel <3
Jag och lillebror <3
Kommentarer
Trackback
