Kärlek?
Varje gång jag tror mig hitta ngn att "dejta" så är det absolut inte en person som passar min person...
Jag har blivit en sån här som letar efter killar som jag vet kommer såra mig eller skita i mig, hmm jaa det är verkligen så ju mer dom sårar mig desto mer vill jag träffa dom...
Det finns en sån kille jag alldeles nyligen träffat, ju mer han snackar och ju mer han sårar så vill jag komma närmare honom.. Jag vet att det kommer sluta i katastrof ändå håller jag honom så nära det går...
Ngn som vet vad det beror på?
Kan det ha och göra med min pappa kanske, ju mer han har gjort i mitt liv ännu mer pappig har jag blivit.
Han har svikit så jävla mkt men han är ändå min pappa!!!
Nej men jag får väl gå i terapi eller ngt jag har så mkt konstiga saker för mig...
Saker jag är medveten om som jag absolut inte borde göra, saker som gör mig illa!
Om ngn sårar mig då måste jag såra mig dubbelt så mkt själv...
Men trots alla kontigheter så mår jag ganska så bra =D
Det här var tider de, man behövde inte tänka på ngt bara leva just då och allt var underbart!!!!!
Nu ska jag väl kanske försöka soova!
/Caroline
Har gått igenom samma och har börjat misstänka att det är jag själv som vill ta utmaningen att tanken kommer i huvudet som säger mig att tänk om han ändras. Jag kan nog ändra honom. Men man kan inte ändra någon. Var hos en spådam en gång som säger såhär. Annette du har förmågan att gå på killar som du måste kämpa för men det är för att du inte fastnar för killar som är så lätta och vanliga. Du vill ha kampen för att du ska fastna. du vill inte ha det lätta för då stannar du inte i längden. Kanske är det så..
Det låter verkligen som jag... Helt sjukt hur man fungerar egentligen, vad gjorde du åt det? har du gjort ngt åt det?
