Är det sanning när man måste intala sig själv?
Jag är lycklig, jag är det...
Är man lycklig när man måste intala sig själv det??
Det här är jobbigt jag trodde verkligen att jag var kär eller jag vill fortfarande tro det och hoppas på det... För jag har verkligen försökt den här gången.. Jag försöker och jag trodde verkligen..
Eller jag tror verkligen!!
Men är det kärlek när jag måste intala mig själv att jag är kär?
Just nu känns jag som en enda stor bomb, som ska explodera närsom hellst...
Har aldrig känt såhär någonsin och då menar jag verkligen någonsin...
HELA KROPPEN SMÄRTADE...
Tårarna rann och dom gick inte att stoppa!!
Men jag vet, jag vet!!
Jag älskar ju ngn annan?! Jag har sagt till en annan att jag älskar honom, jag skulle aldrig kunna säga jag älskar dig om jag inte menar det!!!!!!!!!!!!!!!!
Im heartbroken right now...
Bara ta mig härifrån in i dina armar igen, känna dig se på mig när vi ska sova.. Höra dina andetag i min nacke...
Jag älskar ju att känna din kropp emot min...
Kan man älska två människor på liknande sätt?!
Det finns ingen jag kan älska som dig egentligen, men jag var för rädd, jag är för rädd...
Hur ska jag förklara det här inlägget?!
Nu ska jag lägga mig, sova hela natten och vakna imorgon och klistra på ett trasigt leende och fortsätta med vardagen...
8:10 på måndag morgon ska jag ta tag i mitt hjärta då åker jag tillbaka till oslo...
15:30 kommer han stå där, han kommer vilja ha svar och jag ska ha svar till honom det är jag skyldig... Jag är ju inte sånhär längre?! Jag har ju vuxit men nu känns det som om jag är tillbaka på ruta 1!!?
God natt, 20års dagen kommer en annan dag...
Förresten jag var duktig och var hemma idag wooow to me...
/Caroline
Är man lycklig när man måste intala sig själv det??
Det här är jobbigt jag trodde verkligen att jag var kär eller jag vill fortfarande tro det och hoppas på det... För jag har verkligen försökt den här gången.. Jag försöker och jag trodde verkligen..
Eller jag tror verkligen!!
Men är det kärlek när jag måste intala mig själv att jag är kär?
Just nu känns jag som en enda stor bomb, som ska explodera närsom hellst...
Har aldrig känt såhär någonsin och då menar jag verkligen någonsin...
HELA KROPPEN SMÄRTADE...
Tårarna rann och dom gick inte att stoppa!!
Men jag vet, jag vet!!
Jag älskar ju ngn annan?! Jag har sagt till en annan att jag älskar honom, jag skulle aldrig kunna säga jag älskar dig om jag inte menar det!!!!!!!!!!!!!!!!
Im heartbroken right now...
Bara ta mig härifrån in i dina armar igen, känna dig se på mig när vi ska sova.. Höra dina andetag i min nacke...
Jag älskar ju att känna din kropp emot min...
Kan man älska två människor på liknande sätt?!
Det finns ingen jag kan älska som dig egentligen, men jag var för rädd, jag är för rädd...
Hur ska jag förklara det här inlägget?!
Nu ska jag lägga mig, sova hela natten och vakna imorgon och klistra på ett trasigt leende och fortsätta med vardagen...
8:10 på måndag morgon ska jag ta tag i mitt hjärta då åker jag tillbaka till oslo...
15:30 kommer han stå där, han kommer vilja ha svar och jag ska ha svar till honom det är jag skyldig... Jag är ju inte sånhär längre?! Jag har ju vuxit men nu känns det som om jag är tillbaka på ruta 1!!?
God natt, 20års dagen kommer en annan dag...
Förresten jag var duktig och var hemma idag wooow to me...
/Caroline
Kommentarer
Trackback
