Flickkan

När man ser lyckliga människor som njuter av solen, så blir man lycklig själv..
Iaf jag...


Såg två småtjejer springa runt och skratta när ngn av dem klev i en vattenpöl idag, jag blev så lycklig.. Jag vet inte varför men jag började le och kunde inte sluta förrens jag kom hem.. In till betongväggarna... Jag kände mig så trängd.. Så jag tog med mig pyret och gick och gick och gick.. Jag ville inte gå hem..
Jag ville inte vara ensam..
Jag längtade tillbaka! Jag mindes mer och mer från förr, för varje steg jag tog..
Började gå snabbare och snabbare tills jag inte visste vart jag skulle gå.. Men jag fortsatte och till slut så började jag skratta åt mig själv..
Jag stog i solen bland snön med hunden och bara skrattade!! Det var så skönt..


Där springer jag runt som en galning för att minnas saker, men jag minns allt... Precis allt, alla underbara stunder med ovärderliga vänner!!
Jag minns konstigt nog mest tiden från Eskilstuna, människor, lukten, ån allt det fina..
Jag minns när Bruuunooo kom till Eskilstuna när hon klev av tåget och log.. När vi gick genom stan och hon var helt lyrisk över att eskilstuna är så wannabe sthlm.. Kommer aldrig glömma hennes leende när vi kom till fristadstorget, och solen lysde klarare än aldrig förr..


Det finaste jag minns från eskilstuna är min student när du stog där och jag inte kunde sluta le.. Jag ville inte släppa dig ur min famn, jag trodde aldrig det skulle hända..
Men där stog du och log..
Jag var så lycklig..


Det känns som allt är bortblåst...
Kanske jag ska sluta vara så deppig och skapa nya oslagbara minnen...
För människorna runt omkring mig gör varenda minut till ett ovärderligt minne och jag vet att många nya kommer skapas..
Det är vår och jag blir lycklig av solen!!
Jag kämpar iaf mot det :)


/Caroline