Its a crime!! I promise you, he killed the cat!!
Den här känslan av panik sprider sig i kroppen..
Man vill något så fruktansvärt mycket men man vågar inte..
Jag blir, glad, lycklig, ledsen, besviken och rädd..
Alla känslor kommer på en gång och jag vet inte vad jag ska göra med dem..
Jag vill bara lägga mig under täcket och ligga där tills jag inte märks längre.. Tills alla glömt bort mig..
Jag vill inte finnas!!
Nästa sekund vill jag visa hur bra jag är och att jag kan..
allt det här krockar och jag hamnar i en koma jag inte kan ta mig ut ur!
Jag visar alltid upp den bra sidan, den glada för jag är så trött på att folk tycker synd om mig för att jag mår dåligt.. Det är inte det jag behöver, jag behöver inte ngn som sitter och håller mig i handen och säger hur bra jag är...
Nej jag vill bara att folk lyssnar och försöker förstå..
Jag orkar inte alltid umgås med mina vänner, jag orkar inte alltid vara glad och uppåt.. Ibland vill jag bara vara ensam med mig själv.. Ibland behöver jag det!
Ibland vill jag bara krypa upp bredvid min bästa vän och bara vara tyst..
Det saknar jag med Caroline..
Hon var en sån vän jag kunde bara vara med.. Jag kunde krypa upp i hennes famn som man kryper upp i mammas och pappas famn när man är liten och bara ligga där en hel kväll..
Hon förstog när jag inte orkade mer..
När allt jag behövde var ngn som sa allt kommer bli bra!!
Jag saknar min vän, min Caroline!!
Hon förstog alltid.. Jag ångrar verkligen allt som hänt mellan oss, för tiden jag hade med henne är ovärderlig.. Och jag hoppas att ngn gång i framtiden så kommer vi ha samma sak igen!
Läser du det här så ska du veta att jag saknar dig ngt så fruktansvärt och att jag verkligen skulle vilja lyfta luren och ringa dig och krama om dig igen.. Men jag är rädd för att allt är borta!!
/Caroline
Man vill något så fruktansvärt mycket men man vågar inte..
Jag blir, glad, lycklig, ledsen, besviken och rädd..
Alla känslor kommer på en gång och jag vet inte vad jag ska göra med dem..
Jag vill bara lägga mig under täcket och ligga där tills jag inte märks längre.. Tills alla glömt bort mig..
Jag vill inte finnas!!
Nästa sekund vill jag visa hur bra jag är och att jag kan..
allt det här krockar och jag hamnar i en koma jag inte kan ta mig ut ur!
Jag visar alltid upp den bra sidan, den glada för jag är så trött på att folk tycker synd om mig för att jag mår dåligt.. Det är inte det jag behöver, jag behöver inte ngn som sitter och håller mig i handen och säger hur bra jag är...
Nej jag vill bara att folk lyssnar och försöker förstå..
Jag orkar inte alltid umgås med mina vänner, jag orkar inte alltid vara glad och uppåt.. Ibland vill jag bara vara ensam med mig själv.. Ibland behöver jag det!
Ibland vill jag bara krypa upp bredvid min bästa vän och bara vara tyst..
Det saknar jag med Caroline..
Hon var en sån vän jag kunde bara vara med.. Jag kunde krypa upp i hennes famn som man kryper upp i mammas och pappas famn när man är liten och bara ligga där en hel kväll..
Hon förstog när jag inte orkade mer..
När allt jag behövde var ngn som sa allt kommer bli bra!!
Jag saknar min vän, min Caroline!!
Hon förstog alltid.. Jag ångrar verkligen allt som hänt mellan oss, för tiden jag hade med henne är ovärderlig.. Och jag hoppas att ngn gång i framtiden så kommer vi ha samma sak igen!
Läser du det här så ska du veta att jag saknar dig ngt så fruktansvärt och att jag verkligen skulle vilja lyfta luren och ringa dig och krama om dig igen.. Men jag är rädd för att allt är borta!!
/Caroline
Kommentarer
Trackback
