Everlasting love!
Det sägs att vi lämnar världen som vi steg in i den. Nakna och ensamma.
Om vi inte tar med nåt, hur bedömer man då ett liv?
Defineras det av de människor som vi väljer att älska?
Eller bedöms ett liv enbart efter det man åstadkommer?
Tänk om vi misslyckas och aldrig får uppleva kärleken?
Vad händer då? Kommer vi aldrig kunna hålla måttet då?
Ligger och kollar på one tree hill, kan inte sova.. Det finns så mycket som gör att jag älskar den serien.. Men de sista meningarna skrämmer mig..
Jag blir rädd, stänger av..
Kollar på stearinljusen som lyser på bordet och känner mig tom...
Är det konstigt att känna sig så totalt ensam och liten fast man har människor runt omkring som bryr sig?
Finns det andra än jag som känner såhär..
Allt handlar om prestationer, i livet, karriären, kärleken, ja i allt!!
Just nu kan jag inte tävla med ngn för jag bara är jag här helt ensam!!
/Caroline
