This is so much deeper than you know!
Jag såg min systers hund Pyrets namn på ett papper när jag kom hem idag..
Förstog direkt varför det stog pyret på papperet.. Jag tog pennan och skrev pyret en gång till.. i hopp om att det inte var på riktigt..
Djur är inte en familjemedlem säger många.. För min familj är våra djur som ett barn, ett syskon eller en kusin.. Vi älskar våra hundar..
Pyret är det första djur jag växt upp med... Hon är en liten skrutt så mysig och fin..
Hon är mamman till min lilla bäbis Roffe.. Och jag avgudar det lilla djuret, men samtidigt är jag livrädd för henne.. Hon finns i mitt hjärta dygnet runt men min hjärna säger stopp!!
Jag kollar på pyret och blir ledsen, tårarna samlas i ögonen..
Vill inte gråta..
Hoppas hon inte förstår..
Hon kollar tillbaka på mig suckar och lägger sig igen..
Jag börjar gråta och går därifrån...
Pyret är inte den där mysiga hunden som man kan gosa ner sig bredvid och klappa när som hellst.. Allt är alltid på hennes villkor.. Hon är en ledare..
Hon leder på fel sätt...
Nu kommer hon inte längre leda varken mig eller de andra hundarna..
Jag förstår varför men ändå blir jag så ledsen och gråter.. Det är som att förlora en syster el en bror..
Jag ville ju alltid ha henne springandes där..
Alltid mota ut henne i kylan, tvinga in henne i duschen, skratta åt henne när hon blir blåst av hårtorken och älska allt hon kan...
Pyret är våran lilla skrutt!!
/Caroline
Så känner vi allihop men vi har ju inget val tyvär. Vi får minnas alla glada stunder vi haft med Pyret och fortsätta glädja oss åt älsklingarna hon lämnar efter sig.
